Bouvierbloggen

Platsliggning i lydnadsklass två i dagens tävlingar på klubben. Husse och Isak i mitten.

Isak fick vara husses tävlingshund idag efter att jag och Michel resonerat lite om att jag gjort en rätt dålig träningsvecka med Isak. Sedan Isak och husse var på hundtjänstskolan i två veckor verkar Isak ha blivit husses hund helt och de två fungerar just nu mycket bättre ihop. Så nu har jag nog fått dela med mig av Isak helt till husse (som också kört honom i skyddet den sista tiden) även som tävlingshund. Både tråkigt och kul. För jag gillar ju att tävla men samtidigt är det ju roligt att Michel också vill tävla. Så idag tävlade de för andra gången (senast var i mars). Resultatet blev inte så bra med tre nollor (som husse hade kunnat motverka om han bara hade kommit ihåg att man kan använda dubbelkommando som utväg hihi) men jag tycker deras samarbete idag såg riktigt trevligt ut. Tia på platsen och en åtta på det fria följet är inte fy skam. Nu ska de vässa klorna och träna tillsammans inför RM:et då Miche tar över min utmaning och siktar på att nollorna ska bli tior istället!

I veckan är det skyddsträning x 2, lydnadsträning samt skott/platsliggningsträning som gäller. Fullt upp med andra ord! =)

I morgon börjar jag även att jobba igen efter två veckors semester här hemma då jag blivit tillfrågad om jag inte ville fortsätta på socialkontoret fram till det är dags för tvåbeningen att komma ut. När jag tänkte efter så passar det rätt bra att tjäna lite mer pengar och kunna unna sig att så småningom kanske gå ned till 75% tjänst istället.

Måste bara säga att jag och Michel hittade ett nytt bra ställe för härliga skogspromenader idag där man inte verkar möta så mycket andra hundar en liten biltur härifrån - längtar till jag får testa den igen!

Min bästa nynästräningsbouvierkompis lurade mig precis att efteranmäla oss till tävling i lydnadsklass 2 på söndag som träning inför Bouvierklubbens riksmästerskap. Sagt och gjort och vi kom med...så då blir det fler fjärilar i magen att ta hand om i helgen. Usch lika jobbigt varje gång, samtidigt som det såklart är kul. Jag tar det som träning för att försöka inte bli lika nervös och tänker med andra ord hjälpa Isak på de ställen som det behövs. Så vi tar med andra ord en officiell tävling som träningstävling denna gång inför vårt, visserligen inofficiella (men säkligern mycket prestigefulla), Riksmästerskap. Låter det vettigt?

Kul är det i alla fall och idag fick jag hjälp med att bli igenomropade och det gick så där. Isak KAN alla momenten men går lite på sparlåga ibland så efter att jag talat om det för honom  så gick det mycket bättre. Det är framförallt inkallande med ställande som jag är osäker på om han verkligen kan. På korta avstånd går det bra men jag har nog aldrig lyckats ställa honom i tid på en officiell tävling. Ja och sen är det ju rutan som kan bli hur som helst...och apporteringen...och ja...ÄSCH - det blir bra!

Håll tummarna för alla Bouvierer som ska ut och tävla nu på söndag - jag vet att vi är flera ute i landet.

Husse och Isak deltar i en hinderbana för funktionslydnad på hundtjänstskolan i sommras.

Ibland undrar jag vad som är fokus -  hundarna eller människorna? För bara någon dag sedan skrev jag en liten "kärleksförklaring" till mina älskade hundar och försökte dela med mig på vilka sätt de gör mig lycklig varje dag. Jag har den här bloggen av flera anledningar; den är min personliga hundträningsdagbok, den är ett sätt att knyta nya kontakter med andra entusiaster samtidigt som den är ett sätt att hålla kontakten med uppfödare och andra vänner inom hundvärlden. Den är tänkt att vara en positiv och glad blogg - eftersom det är så jag känner mig själv på grund av mina älskade bouvierkillar Isak och Elvis! Smittar min glädje sen av sig med lite positivitet och kan den dessutom marknadsföra "min" ras eller "mina" favorithundsysselsättningar skulle jag bli otroligt glad för det och se det som en bonus! Med andra ord är det hunden som är i fokus för min del och därefter även likasinnade hundälskande människor.

Jag älskar dessutom att läsa andras bloggar och få tips om träning och aktiviteter vilka i sin tur ger mig en positiv känsla och inspiration!

På sistone har jag dock blivit mer nedstämd och beklämd än glad och upplyft av att läsa bloggar ibland. Det här med Internet och att uttrycka sig i elektroniska medier är ingen lätt grej - varken för den som skriver eller den som läser.  Det ger stort utrymme för egen tolkning eftersom vi inte hör tonläge, kan se på ansiktsuttryck eller övrigt kroppsspråk på den som författar ett mail eller ett blogginlägg. Men även efter att ha tagit ovanstående i beakttande så har jag dock blivit varse om att det inte alltid är hundarna som är i fokus...utan människorna bakom dem (och deras relationer?) - och då inte alltid i positiv bemärkelse... Att handskas med Internet och mail är en konst och kräver ett visst ansvar och är även en balansgång.

Min egna balansgång utmanas här...för jag vill och tänker fortsätta med min blogg i samma positiva och hundägarfokuserade stil som tidigare så betrakta detta inlägg som ett (kanske lite mer negativt) undantag.

Några frågor som jag dock ställer mig när jag är ute och hundsurfar är följande:

* debatt är bra, men är alla debatter lämpliga överallt och i alla former av medier?

* är allt verkligen svart eller vitt, det vi debatterar, eller finns det möjligen en komplicerad gråskala?

* Har jag verkligen alla fakta eller kanske jag har missat någon information eller uppfattat något på ett felaktigt sätt? (Vem har egentligen ALLA fakta och sanningar?)

* Vad är en konstruktiv debatt/blogginlägg och vad är mindre konstruktivt?

* Vad är egentligen till nytta för det jag brinner mest för, dvs hundarna?

Missförstå mig rätt nu...jag älskar själv att diskutera och debattera. Utan diskussion - ingen utveckling.  Men det gäller ju bara diskussioner och debatter som syftar till utveckling och kan föras på ett konstruktivt och sakligt sätt med parter som har samma mål (om än tillvägagångsätten kan vara olika) och som dessutom har möjligheter att göra förändringar. Så min slutsats blir alltså att det som är konstruktivt för hundägandet och en ras som sådan, för min del i alla fall, vore väldigt svår att driva i bloggform av flera anledningar som jag försökt rada upp ovan.

That's it...nu återgår jag  till mitt ordinarie, hundfokuserade "glammiga och lite ytliga" bloggande igen och avslutar med både en kärleksförklaring till hunden överlag och till Bouvieren som brukshundsras i synnerhet för min egen del.

Idag har vi tränat lydnad på dagen och på kvällen åkte vi till en sandgrop en bit bort och motionerade oss. Jobbigt men kul!

Bild tagen under Hundtjänstskolan i år på husse och Isak.

Ibland slår det slint där uppe...det resulterar i diverse utmaningar i Bouvierklubbens riksmästerskap samt anmälningar till tävlingar. Jag har inte lärt mig riktigt än att ligga lågt.

Så här kommer det igen...jag och Isak utmanar alla tävlande i årets riksmästerskap om att få betyg 10 på flest moment i alla klasser (bruks- och tävlingslydnad). Borde väl gå även om vi bara kommer köra tävlingslydnaden? Jag har redan fått ett svar på utmaningen i alla fall och så fort jag skrivit klart detta inlägg ska vi gå ut och nöta lydnadstvåan .

Sen blev det en anmälning till spårtävling i oktober också när vi ändå håller på...September är ju redan fullspäckad med MH för Elvis, MT för Isak (och så RM:et såklart) samt utställning på Åland. Tid ska ju även bokas för röntgen av Elvis så nu händer allt på en gång. Men sen har jag lovat mig själv att ta paus och inreda barnrummet =)